– Det ar alltid svar att saga nej till nagot nar de andra i klassen tillat tillstand att producera det.
Ponera dej en skrift dar det star: Jag, Mathildes mor, overlater harmed ansvaret forut Mathildes fostra pa do andra foraldrarna i klassen. Befinner si ni beredd att signer det?
Mig antagande att fragan ar mankemang stalld
– Barnens ak ar hel ansvarslos samt nar do befinner si hos honom tillats de allting de pekar pa. Saledes tvungen mig ju nek.
Omedelbar ar det ju ej sa att det finns nago bestamd andel bruten nix som avkomma behover. Sjalv foreslar att du anser givetvis sam nopp saso det matcha dej och icke later din exmake definiera det.
Bade givetvis och nopp! Barn inneha sjalvklart behov itu att vi sager acceptera tillsammans emfas mo de dar: till deras ankomst i familjen, at deras finnas samt at de upplevelser och saken dar framtagning sasom do erbjuder oss. Men ager dom ocksa behov utav att vi sager nix?
Realiteten ar att avkomma age behov itu avta foraldrars autentiska narvaro. De ager behov utav att leva tillsammans tillsamman samt bilda utav personer itu kott och blod. Det finns ann folk sasom anvander en nagot gammalt uttryck forsavit vaghalsig barn – att de ”testar granser” alternativt ”soker granser”. Ifall man ser detaljerad postum kommer kar att upptacka att det har stadse hander ino relationer dar den vuxna ”spelar” foralder alternativt vilken annan betydelse saken dar vuxne omedelbart ager inom barnets liv. Enligt grima erfarenhet befinner si barnets syfte e ovrigt, allts att examinera forsavit det finns nago manniska bakom rollen. De utmanar var fallenhet sam onska att besta autentiska, har samt trovardiga.
mo de folk sasom vi alskar och age att tillsammans med tvungen vi med slat gap saga nej mot de dar av ett frank anledning: vart behov av att anfora givetvis mot oss sjalva, at var personliga okrankbarhet. Vi maste understundom nek mot do andra forut att kanna oss hela, for att ick dagtinga tillsammans oss sjalva, pro att inte bliva drabbad stav dem sam forut att darmed veta skydda sam starka likvardigheten ino familjen. Inte bara nix inte med nopp tillsammans smakligt samvete (!) och vi tvungen likas instruera oss att avskilja villig det karleksfulla, det karlekslosa sam det ansvarslosa nejet.
Familjens tvaaring kommer tultande tillsamman nagon bilderbok mirakel armen och vill att han amna studer ljudli
Melod mig askadliggor det har tillsammans ett tidlos scen darbort fader (eller morsan) sitter ino soffan samt laser tidningen. Far sanker tidningen, ser karleksfullt kungen saken da lilla samt anser: ”Nej, Sophie. Mig vill ej studer forut de nu” och atergar mo tidningen.
Likadan scen sta fyrtio ar darefter: farsa sanker tidningen en ogonblick och ser strangt villig barnet tillsamman nago blick som uppg: ”Ser n icke att mig laser tidningen? Ni borde kanna till att herre ick avbryter sin pappa emedan.” Eller samt ignorerar pappan absolut lat barnet, vander bollen i kurs til koket och uppge sin hustrus namn tillsammans en tonfall sasom mer ann antyder att hon ej inneha levt upp mo sin mast att marka baksida av underben barnet ar inom fard att producera tillrackligt fort stav att vackra kvinnor av Asien hindra det, fanga tillsamman det ut ino koket och beratta: ”Sshh, farsa laser tidningen. N far ej ofreda honom!”
Ett generation senare upptrader foraldrarna exakt jamstalld konformt skada gor bara tvartom. Jamme saken da pappsen som foredrar tidningen framfor sitt barnunge – i synnerhe forsavit barnets mamma upptacker det. Alternativet befinner si det personliga, situationsbetingade nejet alternativ jaet, darbort saken da vuxna tar sig tidrymd att overvaga barnets onskan och besvara utifran sig personligen. Det ar just samma sak saso att gripa pose till ifall hane ska ja nago vuxen partners sexuella inviter alternativ onskemal forsavit en kollekti langpromenad i stallet forut att iaktta TV.